Svartå

Svartå station, längs den s.k. nordvästra stambanan, öppnades den 2 december 1866 och den 1 oktober 1897 tillkom trafiken på Örebro-Svartå järnväg.

Den 18 januari 1937 var spåren på stambanan elektrifierades förbi Svartå. Efter den 18 juni 1973 slutade de ordinarie persontågen på stambanan att stanna i Svartå. I Svartå kallades Svartåbanan av naturliga skäl för »Örebrobanan«.

Från och med den 25 februari 1974 fjärrstyrs stationen från driftledningscentralen i Hallsberg och den 20 februari 1984 kom säkerhetssystemet ATC igång på stationen. När persontrafiken på Svartåbanan lades ned den 1 juli 1985 blev Svartå en ren mötesstation.

Efter att styrelsen för Örebro-Svartå järnväg gett upp Hasselfors som slutstation för banan föreslogs Storbjörboda som anslutningspunkt på stambanan men SJ avslog det. I samband med Svartåbanans invigning byggdes stationshuset ut och man uppförde ett lokstall med två portar.

Svartå hytta hade ett elektrifierat ett sidospår ned från stationen och det användes bland annat för att förse hyttan med järnmalm och träkol. När hyttan lades ned år 1966 var den norra Europas sista hytta som eldades med träkol.

På 1970-talet stod ångloken E6 1713 och N 1243 uppställda som beredskapslok i lokstallet i Svartå.

När Svartåbanan skulle rivas, köpte Degerfors kommun nästan en kilometer av järnvägen för drygt en halv miljon kronor. Företaget Pulverbränsle AB tänkte nämligen bygga en fabrik utanför Svartå som krävde spåranslutning.

Svartå är fortfarande en trafikteknisk station längs Nordvästra stambanan Laxå-Charlottenberg med två tågspår igenom som gör det möjligt för tåg att mötas. Alla järnvägsbyggnader utom kuren för fjärrblockeringen, en jordkällare och en liten bod är rivna.

Den stenklädda plattformskanten vid gamla spår 1 i Svartå pryder numera stationsmiljön vid det flyttade Hennans stationshus på Järnvägsmuséet i Gävle samman med en plattformskant från Snytens station.